fredag 1 oktober 2010

Höstresa!

Hej!
Äntligen är jag på väg! Från ett folktomt Sverige ( men lite rörigare i Bryssel där jag mellanlandar ) till ett Indien som kryllar av folk. Bra ordning på Mumbai airport. Immigrationen ( man kollar visumet ) gick snabbt. Fanns ett 30-tal diskar där man köade 4 m framför. Därefter gick en och en fram till disken. Jag log för mig själv när jag såg alla uppradade. Indierna älskar att knuffas och trängas för att komma fram. Här fick de snällt stå och vänta på sin tur, väl iakttagna av uniformsklädda vakter.

Fick snart tag på min stora väska från bandet,  som togs hand av Jet Airways, ett Indiskt bolag som jag alltid flyger med inom Indien och till Sri lanka. De flyger nu även till Bryssel, USA, Singapore etc och de har kontor i Sverige. Nu var det långa köer för checkning av bagage. Alla pressar på med vagnar fulla av, ja vad? Blir aldig klok på vad man släpar med sig till Indien. Här finns ju allt, allt man kan tänka sig. En kraftig uniformerad man kommer fram till mig som står i mitten av en kö. Vad har du i väskorna? Jag hinner inte svara! Han säger, 'jaså bara kläder, du kan gå'.

Kvickt rullar jag ut med vagnen på ett torgliknande område 50x50 m omringat av ett staket bakom vilket alla som skulle möta måste stå. Det var rop och hallå och man lyfte sina stora och små plakat.
Man står på detta torg betittad av alla hundratals runtom och känner sig utlämnad, som om man vore till salu. Ingen Glory syns eller hörs så jag drar mig mot utgången som leder mig till ett litet oas liknande område med rostfria bänkar mycket snyggare än det låter och tänk så renligt. Nu slipper man vägglössen!!! Indierna är ju kända för sitt rostfria stål.

Jag växlar till rupie och får hjälp i en liten kiosk av en man och kvinna att ringa Glorys mobil. Efter flera försök hörs Glory i luren. Mannen lämnar till mig och säger, det är väl din dotter!!! jag nickar för hur skall jag hinna förklara hur Glory kom in i mitt liv.
Bilen är där, vi far ut genom hårt trafikerade gator men är snart på autostradan och kör i 120 km/ timmen mot Pune, där Glory bor. Är nu i Pune på västkusten i Indien och hälsar på min kära vän, Glory.

Glory i hennes kök
  Theja lagar mat

Hon är en solstråle men kämpar för att hålla sig frisk efter en operation.Snart reser jag vidare till Sri Lanka....där ska det så klart bli besök på Smyrna Mission House!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar