torsdag 28 oktober 2010

Händer på stan ..................

I ett par veckor har vi nu försökt att få fram alla papper för att kunna börja bygga det lilla huset till en mamma med två flickor. Vi kom ända in i borgmästarens rum, men förgäves! Vi blev ledsna, slog oss ner vid ett bord och åt yoghurt.
Därborta stod poliser, polisbil och det verkade som om någon var i antågande. En grupp flickor i typiska singalesdräkter gjorde sig redo, och där kom han, en minister, som skulle öppna ett nytt kontor, fick vi veta, i den stora byggnaden. Kontoret skulle serva ´utveckling på landsbygden´.

Ja, flaggan hissades förstås och nationalsången sjöng. Medan flickorna marscherade in följde folket efter, tydligen vem som helst och jag hängde med och tog lite kort
Vid sådana här tillfällen har man alltid, kokosnöt, bitelblad, rökelse och i en kopp en blandning av sandelträd och olja.............Tillbaka till Smyrna och där höll man på att reparera taket och göra om köket till en av de anställda.
Näh, nu var det bråttom in på kontoret för att renskriva nyhetsbrevet. Vi möttes av några skolflickor som hämtat skolsaker. Vi hörs snart igen. Soliga hälsningar från blånande berg och mörkgröna cypresser. Margit

fredag 22 oktober 2010

Fattiga, glada människor! Hemligheten?

Nu lyser solen över de vackra bergen häruppe på 1 800 m ö.h. I Sri Lanka är det grönt på varenda mm. Det växer så det knakar. Träd och buskar blommar året om. Den fina inbjudande frukten mognar i olika omgångar. Den finaste frukten, MANGO, har tyvärr inte sin högsäsong nu. Men jag fick tag på ett par godbitar på marknaden häromdagen.
Nu nog om detta. Vet du vad man firade i söndags. den 18 oktober. Jo, det stod att läsa även här i tidningarna, Den Internationella dagen för att UTROTA FATTIGDOMEN  på vår jord! Nu skall du få följa med på den runda vi, ett gäng, gjorde den dagen.
Vi åkte med bussen på smala vägar upp och ner i serpentiner. Vi var på väg till ett område där människor helt enkelt ´tagit sig´ en bit jord, slått upp ett skjul och nu försöker odla och få en inkomst. På vägen dit mötte vi tvillingarna du ser härovan. De stod fnittrande vid vägkanten i blåsten. Vill ni följa med i bussen? De hoppade kvickt in. Var har ni varit? PÅ extralektioner blev svaret, vi är på väg hem. Visa oss var ni bor. Vi kör och kör, parkerade bussen, tar våra matkassar som vi packat kvällen innan och beger osss uppför, uppför bergssluttningarna
Vi går förbi flera hus, klädda med plast, lämnar matpaket och drar vidare.
Däruppe på höjden i den kalla blåsten håller man på att sätta potatis. Dessa områden är bra lämpade för grönsaker som vi är vana vid, morötter, purjolök, rödbetor och potatis. men här får man bara två skördar/ år. På platser som ligger något lägre t.ex runt Nuwara-Eliya, får man tre skördar, vilket betyder mer inkomst.
Vyerna var understundom helt sagolika. är detta en hemlighet till att alla var så enormt glada, kämpande och nöjda. Vilka avstånd för att komma till en butik, till skolan etc. Medan man tar sig fram så har man hela tiden dessa utsikter, panorama. Är det dessa naturupplevelser som stämmer människorna här till förnöjsamhet?
Nu närmar vi oss tvillingarnas hem. Under vägen dit har många familjer fått matpaket.
Här bor vi säger dom. nej, nej, det är ju inte ett skjul ens! Ett ruckel är det! Vi går in och ytan är väl 3x4 m. I mörkret skönjer man ansikten.
Hur många bor i detta ruckel. Jo, gammelmormor, mormor, mamma,pappa och 4 barn, den minste bara 7-8 månader
Mamman, pappan och en bror är inte hemma, de är ute på arbete. men de här tvillingarna har helt tagit oss fångna, vi i gruppen som delade ut paket. Och vi måste på något sätt bygga dem ett hus. Om någon vill vara med så finns info t.h. där bloggen börjar.
Familjen nedan hade kommit en bit på väg med ett rart litet hus och de hade iordningställt jorden och just satt sina potatis. Här är mamma. pappa och barn. Tjejen i mitten är gift med deras son som har en autoricho och får inkomst och den andra sonen är i det militära. Bara Fötter! Nej, det är inte kallt sa man och log.
Nu säger jag hej! Skall ner till kontoret. Det är Poyadag idag, en buddistisk högtid, man firar fullmånen, alla kontor, skolor etc är fria idag, men vi skall röja och de som kommer hit idag och jobbar får en extraslant. Sen skall vi alla äta ris och curry tillsammans, barnen också, för de är ju hemma. Vi hörs! Margit

måndag 18 oktober 2010

Sjukhusbesök och lärarmöte!

 
På kvällen efter samlingen åkte vi till sjukhuset för att hälsa på en av de anställda som skall genomgå en hjärtoperation. Jag ville inte ta kort innen i salen utan det blev på byggnaderna och på hunden som låg utanför salen. När någon är sjuk här kommer hela släkten och kamrater och en och annan hund hänger med. Salen var precis proppfull av besökare.
Kan ju vara en upplevelse att få titta in och även se andra som man ev. känner och kan snacka med.

 
Innan man började hemfärden bjöds alla förstås på ris och fiskcurry (alltså curry är en rätt) Detta kortet skulle kommit sist, men.........jag lär mig väl så småningom.
Vi inbjöd alla lärare från de skolor på 5 platser där vi undervisar barn som aldrig fick en chans att börja den statliga skolan. Också de som arbetar med fadderbarnen var inbjudna.
Platserna där vi arbetar ligger långt från varandra så nu gavs det tillfälle att under tedrickning lära känna varandra och utbyta idéer och tankar

Hoppas ni kan få ordning på bilder och text. Ni är i alla fall varmt hälsade från mig, Margit plus många rara, duktiga kvinnor och män på Smyrna.

lördag 16 oktober 2010

15 oktober

 
Idag skall ni få följa med på hembesök, till två ensamstående mammor med två barn. De bor så dåligt, tak och väggar uppbundna med plast och det regnar in och huh va´kallt det var. Man fatter inte hur de kan bo,sova.äta och skicka barnen till skola. Härovan ser ni den lilla hörnan där de lagar sin mat
 
Här är sängkammaren
Den äldsta flickan visar sin vita skolklänning som hon hade hopvikt på den ena sängen
 
Detta är toan som låg 5-6 m från deras ruckel till hus.De bodde ganska långt från Nuwara-Eliya där vi har centret. Vägen dit var jättedålig men vyerna vackra och grönsaksfälten kantade vägen på båda sidor. Häruppe i bergsbygden odlar man samma grönsaker som vi gör i Sverige. I regel får man 3 skördar per år, men just i detta område bara två för här går temperaturen ner till 0 grader under vissa månader.
 
På vägen till denna familj stannade vi i en liten butik och handlade lite matvaror, kex och ett choklad. Butiken ägs och drivs av pappan,mamman, dottern och hennes dotter syns också i bilden.Alla de små sakerna som hänger ner liksom i remsor är små paket av  sånt som man behöver för dagen. Ofta handlar man bara precis vad man behöver för varje måltid.
 
Jaha, Budda kom på tvären och jag kan inte få rätt på det nu så ni får väl vrida på huvudet lite. Denna staty fanns utmed vägen och en ung kille höll på att sopa coh damma av men ville inte vara med på kortet.
 
Nästa hem vi besökte låg nämre Nuwara-Eliya,där de små husen stod tätt. Här är teamet på bväg ner för trapporna som leder till vårt mål, en mamma med två flickor. En är med i en faddergrupp och visar stolt upp skåpet som hon fått där hon kan ha sina skolkläder och böcker 
 
Vi skall bygga ett nytt litet hus till denna familj. Här ser mamman sittande framför den lilla spisen. Hon går hemifrån kl.6.00 under10 dagar i månaden och arbetar på en odling som ligger sååå långt bort. Vi pratar och planerar det nya huset som skall byggas av cementblock.Tomten på kanske 6x6 m är deras egen och det är väldigt viktigt.
 
Vi ritar upp en enkel plan tillsammans med familjen. Rummet kommer att bli lite större och det blir en liten veranda innan de går in i köket. Toaletten ligger på andra sidan  kök och rum och där tvättar de kläder och sig själva. Där fanns inget tak och det såg bedrövligt ut. Men ett stort plus är att de har rinnande vatten. fast det kommer ju inte alla dagar. Nu har denna mamma skaffat fram alla papper och signaturer som behövs. Allt är klart för att börja bygga om två dagar. Vi valde denna familj först för att jag under min vistelse här skall kunna följa vad som händer
Som vanligt skenar klockan iväg och jag får säga natti, natti!

torsdag 14 oktober 2010

13oktober


Detta är ett gammalt fint hotell från engelsmännens tid. Det var hit jag körde med bussen för jag hade hört att det skule vara en hinduisk ´puja´ ( tillbedjan, bön)för personalen, en del skolklasser och gäster.

Innan man gick i den stora salen mötes man av dessa vackra kvinnor som satte en ´potto´ i pannan, den bestod av ´sandelwood´med olja.

Det var vackert dekorerat i salen och alla satt andäktigt stilla.Vid en talarstol stod en man och ´chant´ liksom halvsjöng strofer av tillbedjan

Kvinnorna satt som brukligt är vid ena sidan, flera med doftande jasminrankor i håret

vid ingången till hotellet stod dessa ståtliga herrarna. Jag känner dem, han längst fram är en f.d. fadderpojke.( dålig bild)

........ körde förbi fruktstånden och var tvungen ta kort även på denna rad ´trehjulingar´, alla väntar på kunder. Döm om minförvåning när en kommer fram och säger ´hello Margit´   
 
Steven heter han och detta är hans egen lilla autoricho, tro jag vi kallar dem. Jag sa, vågar du skriva bibelversar på din trehjuling. Han skrattade och frågade till våra barn som han kunde namnen på. Själv är han gift och har två barn, kan tjäna 500 rupie/dag, men har ju sen avbetalningar att göra.
 
Det dyker upp fler som vill pratat med mig så jag skyndar mig hem för där väntar en grupp gamla som skall få mat och en påse med torra matvaror med sig hem.
 
jag kan ju inte låta bli att smaka på lins curyn och ´dryfich´stekt med lök och lite ris. Oj va´gott!
 
Så går de var och en hem till sitt. Denne man har haft en stroke och får hjälp av kvinnan som skall gå samma väg. Livet är inte lätt för dessa gamla, flera med mycket dålig syn, problem att gå etc. För att göra större insatse krävs stor personal. Alla var i alla fall jätteglada, sa de på sina olika språk.
 
Hej då, det går mot midnatt ikväll också. I morgon kommer alla lärare från våra små Smyrnaskolor och de som har hand om faddergrupperna. Kl.10.00 bjuder vi på kaka och ´rolls´, sen får alla berätta och ställa frågor, därefter lunch och  vara tillsammans. De kommer från olika byar och träffas inte så ofta dessa kvinnor och män som arbetar i våra skolor. Hör av er. jag behöver lite ´puffar´, har ju ingen att bolla saker och ting med på svenska.