Detta är ett gammalt fint hotell från engelsmännens tid. Det var hit jag körde med bussen för jag hade hört att det skule vara en hinduisk ´puja´ ( tillbedjan, bön)för personalen, en del skolklasser och gäster.
Innan man gick i den stora salen mötes man av dessa vackra kvinnor som satte en ´potto´ i pannan, den bestod av ´sandelwood´med olja.
Det var vackert dekorerat i salen och alla satt andäktigt stilla.Vid en talarstol stod en man och ´chant´ liksom halvsjöng strofer av tillbedjan
Kvinnorna satt som brukligt är vid ena sidan, flera med doftande jasminrankor i håret
vid ingången till hotellet stod dessa ståtliga herrarna. Jag känner dem, han längst fram är en f.d. fadderpojke.( dålig bild)
........ körde förbi fruktstånden och var tvungen ta kort även på denna rad ´trehjulingar´, alla väntar på kunder. Döm om minförvåning när en kommer fram och säger ´hello Margit´
Steven heter han och detta är hans egen lilla autoricho, tro jag vi kallar dem. Jag sa, vågar du skriva bibelversar på din trehjuling. Han skrattade och frågade till våra barn som han kunde namnen på. Själv är han gift och har två barn, kan tjäna 500 rupie/dag, men har ju sen avbetalningar att göra.
Det dyker upp fler som vill pratat med mig så jag skyndar mig hem för där väntar en grupp gamla som skall få mat och en påse med torra matvaror med sig hem.
jag kan ju inte låta bli att smaka på lins curyn och ´dryfich´stekt med lök och lite ris. Oj va´gott!
Så går de var och en hem till sitt. Denne man har haft en stroke och får hjälp av kvinnan som skall gå samma väg. Livet är inte lätt för dessa gamla, flera med mycket dålig syn, problem att gå etc. För att göra större insatse krävs stor personal. Alla var i alla fall jätteglada, sa de på sina olika språk.
Hej då, det går mot midnatt ikväll också. I morgon kommer alla lärare från våra små Smyrnaskolor och de som har hand om faddergrupperna. Kl.10.00 bjuder vi på kaka och ´rolls´, sen får alla berätta och ställa frågor, därefter lunch och vara tillsammans. De kommer från olika byar och träffas inte så ofta dessa kvinnor och män som arbetar i våra skolor. Hör av er. jag behöver lite ´puffar´, har ju ingen att bolla saker och ting med på svenska.
Jag bara är nyfiken på hur det går till! Får alla komma med förslag till förbättringar? Vem beslutar i så fall? Då går det väl vidare till board meetings?
SvaraRaderaMåste vara fantastiskt att återigen träffa alla som du känner igen och som varit fadderbarn och t om dina "gatubarn"! Jag antar att du är en stor "hero" där ute!
Vet inte direkt vad jag kan bidra med att bolla med....
Hjälpen till de gamla verkar betydelsefull och viktig. Skönt att de kan få äta sig mätta och även få mat med sig hem. Hur ofta? Härligt också att se den frimodige killen, samt att se att åtminstone några använder hjälmar.När jag ser alla dessa människor, fruktstånden och richorna, är det inte utan att jag längtar tillbaka.Ditt besök måste vara till mycket stor glädje och betyda mycket. Det är ju fint att lärarna från byarna och gruppledarna kan träffas och förhoppningsvis roligt för dig att dig atthöra deras frågor.Hoppas de kan komma med bra tankar och förslag.
SvaraRaderaÅ, jag längtar också dit! Kanske ska ta en tur till Sri lanka nästa år... eller Indien. Men först blir det Israel dit vi åker nu på söndag! Önskar dej en fortsatt bra vistelse! Kram Marie
SvaraRadera