Nu lyser solen över de vackra bergen häruppe på 1 800 m ö.h. I Sri Lanka är det grönt på varenda mm. Det växer så det knakar. Träd och buskar blommar året om. Den fina inbjudande frukten mognar i olika omgångar. Den finaste frukten, MANGO, har tyvärr inte sin högsäsong nu. Men jag fick tag på ett par godbitar på marknaden häromdagen.
Nu nog om detta. Vet du vad man firade i söndags. den 18 oktober. Jo, det stod att läsa även här i tidningarna, Den Internationella dagen för att UTROTA FATTIGDOMEN på vår jord! Nu skall du få följa med på den runda vi, ett gäng, gjorde den dagen.
Vi åkte med bussen på smala vägar upp och ner i serpentiner. Vi var på väg till ett område där människor helt enkelt ´tagit sig´ en bit jord, slått upp ett skjul och nu försöker odla och få en inkomst. På vägen dit mötte vi tvillingarna du ser härovan. De stod fnittrande vid vägkanten i blåsten. Vill ni följa med i bussen? De hoppade kvickt in. Var har ni varit? PÅ extralektioner blev svaret, vi är på väg hem. Visa oss var ni bor. Vi kör och kör, parkerade bussen, tar våra matkassar som vi packat kvällen innan och beger osss uppför, uppför bergssluttningarna
Vi går förbi flera hus, klädda med plast, lämnar matpaket och drar vidare.
Däruppe på höjden i den kalla blåsten håller man på att sätta potatis. Dessa områden är bra lämpade för grönsaker som vi är vana vid, morötter, purjolök, rödbetor och potatis. men här får man bara två skördar/ år. På platser som ligger något lägre t.ex runt Nuwara-Eliya, får man tre skördar, vilket betyder mer inkomst.
Vyerna var understundom helt sagolika. är detta en hemlighet till att alla var så enormt glada, kämpande och nöjda. Vilka avstånd för att komma till en butik, till skolan etc. Medan man tar sig fram så har man hela tiden dessa utsikter, panorama. Är det dessa naturupplevelser som stämmer människorna här till förnöjsamhet?
Nu närmar vi oss tvillingarnas hem. Under vägen dit har många familjer fått matpaket.
Här bor vi säger dom. nej, nej, det är ju inte ett skjul ens! Ett ruckel är det! Vi går in och ytan är väl 3x4 m. I mörkret skönjer man ansikten.
Hur många bor i detta ruckel. Jo, gammelmormor, mormor, mamma,pappa och 4 barn, den minste bara 7-8 månader
Mamman, pappan och en bror är inte hemma, de är ute på arbete. men de här tvillingarna har helt tagit oss fångna, vi i gruppen som delade ut paket. Och vi måste på något sätt bygga dem ett hus. Om någon vill vara med så finns info t.h. där bloggen börjar.
Familjen nedan hade kommit en bit på väg med ett rart litet hus och de hade iordningställt jorden och just satt sina potatis. Här är mamma. pappa och barn. Tjejen i mitten är gift med deras son som har en autoricho och får inkomst och den andra sonen är i det militära. Bara Fötter! Nej, det är inte kallt sa man och log.
Nu säger jag hej! Skall ner till kontoret. Det är Poyadag idag, en buddistisk högtid, man firar fullmånen, alla kontor, skolor etc är fria idag, men vi skall röja och de som kommer hit idag och jobbar får en extraslant. Sen skall vi alla äta ris och curry tillsammans, barnen också, för de är ju hemma. Vi hörs! Margit
Ja, vad är hemligheten!? En jättebra fråga! Jag blir bara så rörd när jag ser dessa underbara, rara tjejer och vuxna. Var får de sin livsglädje från? Skulle du inte bara vilja ta dem med dig hem!? Men jag tror å andra sidan att det inte hade blivit så bra för dem... De är glada och nöjda för det de har och hade troligen blivit fördärvade av vårt kommersialiserade samhälle... Men ett ordentligt hus hade naturligtvis underlättat för dem!
SvaraRaderaJa tänk om man kunde utrota fattigdomen! Det var ju ett bra initiativ, att ni åkte runt med matpaket. Ja man undrar ju verkligen, hur de kan se så glada och nöjda ut.Så fint om tvillingarnas familj åtminstone kan få ett riktigt hus. Kan de kanske komma med i en faddergrupp också? Det måste ju helt klart vara bättre att hjälpa dem där de är, än att som du skriver Kerstin " bli fördärvade av vårt kommersialiserade samhälle" Man märker ju verkligen hur bortskämda och ofta otacksamma vi är!
SvaraRadera