Ville inte gifta sig!

Niroshas pappa dog under mystiska omständigheter. Hon var då 10 år. Hennes mamma var en enkel bykvinna utan skolgång. Dom tillhör en stam som heter Toda. Nirosha fick bo hos pappans bror. Hon gick varje dag 2 km för att komma till bussen som tog henne till skolan i närmaste by. Innan hon gick till skolan måste hon hjälpa till att laga mat, stryka sin farbrors kläder och många andra små saker.

                                                               
I Todastammen gifter man bort barnen mycket unga. En dag tog farbrodern Nirosha i bussen för att åka till en plats där det skulle ingås giftemål mellan Nirosha och en släkting. Nirosha får reda på detta först när de sitter på bussen. Vid nästa hållplats springer Nirosha ut ur bussen och in i djungeln och gömmer sig. Farbrodern hittar inte henne utan får återvända hem. Nirosha går fram till staden Ooty och söker upp Smyrna Home som hon hört talas om. Där berättar hon vad som hänt och får bo på flickhemmet. Hon är 13 år och nu går hon i en närliggande skola. Hennes djärvhet räddade henne. Enligt Indisk lag får man inte gifta bort så unga flickor därför har farbrodern inget att säga.

 

Saroja, en pärla på hanikappcentret på Smyrna i Ooty som ligger uppe i Nilgiribergen på 2 200 m.ö.h. Hon hittades ute i en by där hon kröp på knäna ner till ån för att hämta vatten åt sin illasinnande släkting. Hon erbjöds plats på Smyrna, blev opererad, fick stödskenor med speciella skor och kan gå med hjälp av kryckor. Saroja har tagit gymnasieexamen, lär sig nu dator och älskar att sticka.

 

 

 

Hon föddes nästan döv, upptäcktes av vår personal, blev fadderbarn, har fått  hörlurar och kan nu gå i skolan. Utan denna hjälp skulle hon sitta hemma i en vrå.

 

Syndia måste genomgå en operation i båda anklarna för att kunna fortsätta gå i skolan som hon älskade. De hörde talas om Smyrna Home bad om hjälp och hjälpen kom via vår Stiftelse, Hjälp Margit Hjälpa. Vår handikappbuss tog mamman och Syndia till en stad nedanför Nilgirisbergen, till ett ortopediskt sjukhus. Där fick de vistas i många dagar, ordna med mat etc.

Nu tränar Syndia att gå. Hon har stödskenor runt anklarna. Glädjen är stor, hon kan  fortsätta sin skolgång. Din hjälp behövs till vårt arbete bland de handikappade.

 

Hon gör ett tryck med en grönsak som heter ´ladies finger´. Alla barn som får stöd kommer regelbundet till Smyrna Home för att hämta sina skolsaker. Ibland skriver de några rader och gör något för att skicka till den som stöder i Sverige.

 

Fisken forslas från kusten i lådor med is och på marknaden kan man därför få färsk och jättegod fisk som passar till att steka eller göra curry av. Mums! Mums!

Och grönsaker finns det gott om! Det som inte växer på dessa höjder kommer med lastbilar från låglandet. För att killen skall komma in där han står kryper han under bordet och dyker upp som ´gubben i lådan´!

 

 

Någon sa, gå till Smyrna, dom hjälper dig!

Ingen skola accepterade honom. Då kom han till Smyrnaskolan. Där var han välkommen.Han hade inte lätt för att lära men blev människovärdig för han fick gå i skola. Nu kör han runt och hämtar skräp. Han är anställd av stans renhållningsverk, får lön och möter sina kunder med ett ´smile´.

Kvinnan t.v. kom till Nuwara-Eliya som barn med sin blinda mor och tiggde. Familjen hade flera barn i skolåldern och dom behövde hjälp till skolböcker. De bodde i en annan stad men ville inte tigga där. På kvällen såg någon från Smyrna mor och dotter utan någonstans att ta vägen för natten. Smyrna blev deras natthärbärge och senare kom ett par av flickorna i familjen att jobba på Smyrna. Mamman är död sen flera år men alla barnen har familjer och bra jobb. Kvinnan på bilden är lärare på en teologisk skola. 

Alla är välkomna till Smyrna vilken religion man har eller folkslag man tillhör och språk man talar. Denna flicka är gruppfadder. Hon går alltså i en vanlig skola, men svårigheter med att få det att gå ihop, med många barn i familjen, gjorde att de sökte sig till Smyrna. Och där fick de hjälp!

Han är 14 år och klarade inte att bli uppflyttad till nästa klass. Han fick göra tre försök sen ville han inte gå i skola. Men nu är han en flitig elev på Smyrnaskolan och sa att han ville bli doktor. Vi får väl se vad det blir!

Nu önskar jag er alla en Glad Påsk med härliga soliga dagar och lite tid med familjen

Många dyker upp.............

Igår och i förrgår funkade inte bredbandet som består av en ´dongle´, för min del. men nu hoppas jag det går. Vi befinner ju oss på nära 2000 m. ö.h. i en bergskedja.

Kvinnan i blå sahri växte upp på vårt barnhem. Hennes far och mor dog nästan samtidigt och Pakkium och hennes två systrar fick komma till barnhemmet som vi hade då. Hon gick igenom den vanliga skolan och flyttade sen till en annan stad där hon fick jobb. Nu kom hon med sin man, son, dotter och dotterns man. Det blev ett kärt återseende!

Elisabeth i mitten var den första flickan jag mötte när jag anlände till Sri Lanka och Nuwara-Eliya 1963. Hon öppnade dörren till det hus där min bror med familj bodde. En tjej på 17 år. Hon var och är oerhört praktisk. Blev sen ansvarig för syskolan och för alla de anställda vi hade senare i vårt syrum. Hennes man t.v. var också anställd hos oss. Nu är de pensionärer och bor på annan ort. Sonen med fru har IT-jobb i Colombo.

Priscilla är en av våra tjejer som studerar med vår hjälp. Hennes far dog när hon var liten och hennes mor kämpade för sina två flickor. Inför en publik på omkring 800-1000 berättade hon om sin mor som slitit för dessa sina flickor, men, sen hörde de om Smyrna, fick bli fadderbarn och här stod nu Priscilla och berättade på engelska om sitt liv. det var helt enkelt gripande!

Kommer ni hit på besök så träffar ni James som är vår ekonom idag. Här med sin fru och dortter. Han går ett par km och tar sen en buss för att komma till jobbet. Vi är glada att ha honom här, punktlig, ordningsam och trygg.
Nu sticker jag iväg, det är ju lördag................skall häls apå en väninna

Mat, mat, mat efter 50-årsjubileet

Tre tält hade satts upp och i ett av dem serverades maten.

Mums, ris med olika curryrätter och så papadom förstås,

stående eller sittande.

En del fick köa för det var 6-700 som trängdes för att få sitt lystmäte tillgodosett.

Tid för bussen med de handikappade barnen från Welimada att åka tillbaka.

En dag med dans, sång, lek och mat var över så de kände de sig nöjda.

Vilken glädje och tacksamhet, 50 år av socil service

Managern, Kumari, följer med ögonen den Sri Lankesiska och svenska flaggan som hissas av den unge borgmästaren frånNuwara-Eliya och Hans från Sverige.

Flickorna väntar på att få hänga en garland( krans) enligt traditionell sed, om halsen på de högt uppsatta.T.h. f.d. borgmästaren Mr.Seneveratne

Man älskar att klä upp sig i fina dräkter. Här berättas att den som har( ljuset är tänt) skall dela med sig till den som behöver( ljuset är släckt) Gripande!

Innan jag talade om minnen från förr fick jag den stora äran att tända detta ljus!

Mer sång av härliga barnaröster!

Man hade haft en konstutställning och priser delades ut.

Mannen till höger, Seger, kom till mig direkt från gatan när han var 12 år. Han bar kartonger och säckar för att få sin mat. Hos oss fick han omsorg och gå i skola.Här med en av sina döttrar och sitt barnbarn. Utbildning är fortfarande A och O i vår Hjälpverksamhet

Att få stöd och hjälp när man har ett handikappat barn är en självklarhet på Smyrna.

Många ville hälsa och tacka. Tjejen på övre bilden får hjälp till högre studier. Flickan på undre bilden är med i en faddergrupp och får allt hon behöver för att gå i skola.

Alla barn fick ha en svensk eller Sri Lankesisk flagga i sina hand.

 Imorgon fortsätter jag med bilder och prat, då blir det mat. Hej svejs! Margit

Mera 50-årsfirande med dans, sång etc.

Tjejerna var verkligen duktiga att marschera och samtidigt hantera sina instrument

Så var det tid för flaggorna att hissas. T.V.står vår unge borgmästare.

I morgon går vi in i kyrkan som vi fick använda vid detta tillfälle.   Fortsättning följer imorgon.

50-års jubiléum på Smyrna, Nuwara-Eliya Sri Lanka

Det är 50 år sen, 1962, den första flickan utan pappa togs om hand av Ruth och Bertil Stefansson. Jag kom ut året därpå. Träffade barn som inte gick i skolan. Mitt hjärta var träffat. Något måste göras!Det blev många år påCeylon som det då hette. Idag firade vi.

   

Förberedelserna i full gång.denna stora ´grej´skulle sen upp på väggen.

Vad månne bli av detta?

OK festen kan börja. Good Shepherd Musik kår är på plats.

Men jag har restless legs så vi ses imorgon. Godnatt. Margit

Sri Lanka igen!!!

Efter mer än ett år är jag här igen på österns pärla.Här är te värt guld. Landets stora inkomst! De guldgula King kokosnöt ger också en bra inkomst för den som råkar ha ett par palmer på tomten.

Nu firar man 50 år på Hjälpcentret Smyrna Mission House. Flaggor hängs upp, salar dekoreras med underbara blommor. Det är fest! Pojken med sin mamma kom med blommor som en gåva till festen. Alla hjälper till, alla har brått att få allting färdigt.

Imorgon kl.10.00 börjar man och mna räknar med åtminstone 6-700 personer, kanske t.o.m. 1000. Så vi träffas imorgon på bloggen