Många dyker upp.............

Igår och i förrgår funkade inte bredbandet som består av en ´dongle´, för min del. men nu hoppas jag det går. Vi befinner ju oss på nära 2000 m. ö.h. i en bergskedja.

Kvinnan i blå sahri växte upp på vårt barnhem. Hennes far och mor dog nästan samtidigt och Pakkium och hennes två systrar fick komma till barnhemmet som vi hade då. Hon gick igenom den vanliga skolan och flyttade sen till en annan stad där hon fick jobb. Nu kom hon med sin man, son, dotter och dotterns man. Det blev ett kärt återseende!

Elisabeth i mitten var den första flickan jag mötte när jag anlände till Sri Lanka och Nuwara-Eliya 1963. Hon öppnade dörren till det hus där min bror med familj bodde. En tjej på 17 år. Hon var och är oerhört praktisk. Blev sen ansvarig för syskolan och för alla de anställda vi hade senare i vårt syrum. Hennes man t.v. var också anställd hos oss. Nu är de pensionärer och bor på annan ort. Sonen med fru har IT-jobb i Colombo.

Priscilla är en av våra tjejer som studerar med vår hjälp. Hennes far dog när hon var liten och hennes mor kämpade för sina två flickor. Inför en publik på omkring 800-1000 berättade hon om sin mor som slitit för dessa sina flickor, men, sen hörde de om Smyrna, fick bli fadderbarn och här stod nu Priscilla och berättade på engelska om sitt liv. det var helt enkelt gripande!

Kommer ni hit på besök så träffar ni James som är vår ekonom idag. Här med sin fru och dortter. Han går ett par km och tar sen en buss för att komma till jobbet. Vi är glada att ha honom här, punktlig, ordningsam och trygg.
Nu sticker jag iväg, det är ju lördag................skall häls apå en väninna